Turneringsöndag

Sitter här med 7 turneringar igång och http://soundcloud.com/lucy/lucy-berghain-20-10-2010 i öronen som polare rekat mig att lyssna på. Blir den och en till som han ska skicka snart. Riktigt fett och 30 turneringar är registrerade. "Shit 30 turneringar.. är han galen?".  Det är dock standard för de som grindar turneringar. De spelar mer än mig.

Men 30 är min gräns än så länge. Som mest har jag 12-15 bord igång. Men idag ska det klonkas så räknar med att ha 30 bord hela tiden. Ska vinna alla! Vill vinna alla.

Minns när jag kände till turneringsöndag som "misärsöndag". Oftast för att man reggade en massa turneringar med en massa förhoppningar om en fin klonk. Man drar igång. Det går en massa massa timmar och det är sent inpå natten/på gränsen till tidigt in på morgonen. Det går fint i en turnering. Man är i form, korten går ens väg och allt är bara nice. Nu kommer det! För att en kort stund senare på mindre än fem minuter se sin stora stack förlora två händer på raken som kostar i princip allt. Från kapten till shortstack som måste vara vaksam på alla lägen som kan tjäna en mer marker. Ibland kunde jag kasta bort en shortstack enbart för att jag såg det som förlorat. Jag tog det hårt att snubbla på mållinjen. Givetvis kan jag vara sur i dag med. Tycka att det är tråkigt att snubbla på mållinjen. Men då snackar vi om att jag kunde vara deppad hela natten och dagen efter. Man var nära fina pengar men det släppte inte. Nu däremot har jag lärt mig att uppskatta känslorna man får uppleva under en turneringssöndag och släppa det efter sessionens slut. Jag älskar även shortstackspelet. Har senaste tiden insett det.

Dramatiken. Bluffarna. Valuebetsen. Känslorna. Drömmarna om en vinst.

Jag älskar fan turneringar!

No joke osv. När jag fick in det i IPT San Remo med JJ vs 77 på 956 för mer än 100bb stack och topp 15 placering med 2h av dag 1 så sa jag till min motståndare på skämt: "My heart is beating *bom* *bom* *bom* och skrattade över hur sällan man upplever den känslan. När jag förlorade så var det tråkigt. Men jag släppte det då jag inte tjänar något på att älta. Från och med nu ska jag nog tom dra ut på det ännu mer: be dealern smyga fram och inte bara stressa.. Enbart för att få känna det längre! Är jag cp?

Bara ett kortspel liksom, vad är grejen? Bluffa lite, gå all in, syna ner en bluff, trappa. Ett kortspel bara... och ja... det var väl min kärleksförklarning till turneringar och söndagsgrindet.

Ett bra råd till alla som spelar på söndagar. Njut av turren, spotsen, känslorna och dramatiken under spelets gång. Skiter det sig så har det redan hänt. Går ej att påverka. Njut istället av hela upplevelsen. Jag ser fram emot varje söndag nu. Orkar ej gräva fram bild så texten får duga :D!