det är sjukt kul att träna. jag minns när jag precis hade börjat på crossfiten. första terminen var jag så brutalt ur form. skojar inte alltså. vi snackar om att jag flåsade så fort jag gick upp för vanliga trappor. vid slutet var jag HELT SLUT. på crossfiten hade vi ett bra jobbigt WOD (Workout of the day). i slutet av det passet orkade jag inte mer. det kändes som att jag skulle svimma. det gick inte mer. jag satte mig ner och gav upp. då kom en av instruktörerna fram till mig och skrek:
"Upp med dig!"
"Nej jag kan inte. Jag kommer svimma"
"Du kommer inte svimma. Om du gör det tar jag hand om dig"
ajt ajt.
jag ställde mig upp och kämpade vidare. jag kunde knappt andas. allt var konstigt. "vitt" på något konstigt sätt. det enda sättet jag kan beskriva den känslan var att saker blev vitt. jag var så trött att jag inte kände något speciellt. sen tog träningen slut. jag la mig ner, la fötterna högt upp och flåsade i minst fem minuter. jag var som en zombie från träningen till lägenheten.
öppnade dörren.
drog ner jackkedjan.
slängde den och väskan i samma rörelse på marken.
av med skorna.
direkt till sängen där jag somnade.
dagen efter var det magi. vaknade upp och insåg hur sjukt det var att jag klarade av det passet. efter den dagen har jag lärt mig att uppskatta crossfit för att det tar totalt slut på en.... varje gång. man lär sig sina gränser. man lär sig att tänja sna gränser.
den här sommaren blir det mycket utomhusträning. crossfit ftw!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar